kärlek luktar gott fick jag för mig

Jag är för trött för att se och låter huvudet vila mot bilrutan. Då jag sluter mina ögonlock tungt återförs jag som i en våg tillbaka till rösten och doften. Doften jag trodde var hans, som jag sedan hittade i min väska. Den får mig att le. Jag visste vem jag var och det enda jag behövde var en blick och ett vänligt leende, då jag kännde rösten smått flåsande i mitt öra, händerna mjukt på mina axlar eller näsan omenat mot min kind blev bara en stor härlighet i härligheten.
Jag öppnar ögonen igen, då jag befinner mig utanför mitt hus. Jag är inte för trött för att le.